Försvarets flygande personal får ofta besvär med nacke och bröstrygg. Nu visar ny forskning hur man kan förutse vem som riskerar att få ont, och vilka tester som fungerar. Resultaten kan komma till praktisk användning ganska snabbt, säger Matthias Tegern.
Matthias Tegern. Foto: Mattias Pettersson
Ditt huvud väger fem kilo. Sätt på en hjälm, som väger två kilo till. Och så mörkerglasögon – ytterligare ett kilo. Och kanske ytterligare utrustning, något halvkilo till. Rör sedan huvudet till extremlägen i alla tänkbara rörelseriktningar, under påverkan av åtskilliga g-krafter. Att stridspiloter får smärta i nacke och bröstrygg är knappast överraskande. Men även helikopterpiloter och helikopterbesättningar, som utför tunga arbetsmoment i trånga utrymmen, är utsatta.
Knappt hälften, 46 procent, av den flygande personalen har besvär från nacke och bröstrygg, enligt Matthias Tegerns avhandling, som kom till på Försvarsmaktens initiativ. Det kan jämföras med 18 procent hos markpersonal. De individer som hade smärta hade relativt intensiv smärta och drabbades flera gånger i veckan. Trots detta var nästan alla i aktiv tjänst och beskrev sitt hälsotillstånd som gott. En förklaring kan vara att smärtan har ett tydligt samband med vissa rörelser och att de känner att de kan förstå sin smärta och vet hur de ska hantera den.
Men Matthias Tegern gjorde också en prospektiv studie för att se vilka faktorer som kan kopplas till framtida nackbesvär. Det starkaste sambandet fanns för tidigare smärtproblem i området, men också nedsatt rörelseomfång vid nackflexion och nedsatt uthållighet i flexormusklerna var predicerande.
Nu hoppas Matthias Tegern att de här faktorerna snart kan testas i den årliga flygmedicinska undersökningen som Försvarsmaktens personal genomgår.
– Det här handlar inte om att plocka bort någon och säga ”du får inte flyga”, säger han, utan om att förebygga och behandla deras problem. Det här är personer som är noga utvalda för sina uppgifter och förhoppningen är att de ska kunna jobba i många år. Vi vill inte ha scenariot där det blir skarpt läge och många inte kan flyga för att de har ont.
– Jag är lite nöjd med att ha fått fram resultat som faktiskt kan komma till praktisk användning ganska snabbt.
I avhandlingen ingår också ett testbatteri för att bedöma rörelsekontroll i axlar och ryggrad. Det visade sig ha god interbedömarreliabilitet, men sämre reliabilitet vid upprepat test med samma bedömare.
Slutligen, hur många har frågat dig om du gör en pilotstudie?
– Haha, inte så många faktiskt. Det är mest jag som har fått rätta mig och komma ihåg att kalla det ”en studie med piloter i” så att det inte blir fel.
Annika Olsson
frilansskribent
