Patienter som är mer fysiskt aktiva efter en hjärtoperation får en snabbare återhämtning av sin lungfunktion. Det är en av slutsatserna i Marcus Jonssons forskning.
Marcus Jonssons har forskat om hur fysioterapi och fysisk aktivitet påverkar patienter som genomgår hjärt- eller lungkirurgi. Foto: Elin Abelson
Det här visar hur viktigt det är att vi fångar upp alla, särskilt de som inte är fysiskt aktiva, säger Marcus Jonsson, som är specialistfysioterapeut på Universitetssjukhuset Örebro. Hans forskning handlar om fysisk återhämtning efter hjärtoperation eller lungcanceroperation.
I en studie har han utvärderat hur fysisk aktivitet påverkar hjärtpatienter. Den omfattade 283 personer som genomgick antingen by-pass-operation, klaffoperation eller både och. Patienterna bedömde sin fysiska aktivitetsnivå före operationen och två månader efter, från ”stillasittande” till ”regelbunden aktivitet och träning”. Lungfunktion mättes med bland annat forcerad vitalkapacitet (FVC), total lungkapacitet och forcerad exspiratorisk volym på en sekund (FEV1).
Resultaten visade att patienter som fortsatte vara fysiskt aktiva eller ökade sin aktivitet hade en bättre återhämtning av lungfunktion än personer som förblev stillasittande eller blev mindre aktiva. Vad som är orsak och verkan är dock oklart.
– Det bästa vore förstås om vi kunde komma åt de här patienterna innan det är aktuellt med kirurgi, kommenterar Marcus Jonsson. I vissa fall kanske vi kan undvika operation helt. Efter operation behöver vi hjälpa patienterna att få en bra start på återhämtningen.
Den andra delen av hans avhandling handlar om patienter som genomgått lungcancerkirurgi och vilken effekt tidig fysioterapi har på dem. Femtio patienter fick fysioterapeutisk behandling, dels information före operationen, dels dagliga insatser under sjukhusvistelsen efter operationen. Insatserna bestod av mobilisering, rörelseträning för axlar samt andningsträning. En kontrollgrupp fick inga fysioterapeutiska insatser alls, men vårdades för övrigt lika.
Redan efter tre dagar märktes skillnad på aktivitetsnivå: De som träffat fysioterapeut var mer fysiskt aktiva, mätt med accelerometer. Däremot märktes ingen skillnad på fysisk kapacitet (sex minuters gångtest) eller lungfunktion (FVC samt FEV1). Och vid en uppföljning tre månader senare märktes ingen skillnad alls mellan grupperna, varken på aktivitetsnivå eller övriga utfallsmått.
Betyder detta att tidig fysioterapi inte gör skillnad?
– Det är ganska få patienter vi studerat och det finns flera andra viktiga utfallsmått än de vi studerade. Så om fysioterapi gör skillnad eller inte är svårt att avgöra utifrån dessa data. Men vi tror ju att det är positivt med tidig fysisk aktivitet, det finns många studier på det med andra patientgrupper. Vi har bara inte kunnat visa det med de parametrar vi mätte. Patienternas motivation är i allra högsta grad betydelsefull.
Marcus Jonsson påpekar vidare att det var en kort intervention. Det är ett problem att det ofta är så det ser ut, menar han.
– Det som görs på sjukhuset är inte nog, och det finns egentligen ingen rutinmässig fysioterapeutisk uppföljning för den här patientgruppen. Och det finns gott om studier som visar att fysisk aktivitet på sikt ger dem goda effekter. Enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer bör vården också erbjuda dessa personer fysisk träning inom hjärtrehabilitering.
Annika Olsson
frilansskribent
