Minskad smärtintensitet, trötthet, nedstämdhet och en ökad livskvalitet. Det var några av de förbättringar som sågs när kvinnor med långvarig generaliserad smärta följdes upp efter tio-tolv år. Upplevelse av livsstress kan vara den avgörande faktorn.
Sofia Juhlin arbetar i Uddevalla på Smärtteam Västra Götaland, en expertenhet inom regionhälsan. Foto: Privat
Långvarig generaliserad smärta innebär ihållande smärta utbredd i stora delar av kroppen. Förutom smärta förekommer ofta andra hälsorelaterade symtom vilket kan leda till sänkt livskvalitet och lägre fysisk aktivitetsnivå.
Fysioterapeuten Sofia Juhlins avhandling omfattar fyra delstudier. I den första undersökte hon förändringar av symtom och hälsa efter tio-tolv år hos 126 kvinnor med långvarig generaliserad smärta.
– I medeltal minskade smärtintensiteten med 13 procent, och var fjärde kvinna hade minskad smärtintensitet med minst 30 procent. Det är en betydande skillnad, säger Sofia Juhlin.
Andra symtom hade också förändrats, berättar hon.
– Depression, fatigue, stress, generell upplevelse av hälsa samt fysiska aspekter av livskvalitet hade förbättrats. Det är ett hoppfullt budskap som kan ha betydelse för de patienter vi möter i dag som inte ser något slut på smärtan och känner hopplöshet.
I studien undersöktes också prediktorer för att bli bättre, och då föll stress ut som en avgörande faktor, berättar hon.
– De kvinnor som hade färre symtom på stress för tio-tolv år sedan hade en ökad chans att må bättre vid uppföljningen.
I den andra delstudien ville Sofia ta reda på vilka faktorer kvinnorna själva upplevde låg bakom förbättringen. Hon djupintervjuade då 17 av de kvinnor som hade förbättrats i sin smärtintensitet med minst 30 procent.
– Jag var nyfiken på vilka faktorer som kunde ha påverkat dem som blivit bättre.
Även här stod stress ut som en viktig faktor och intervjupersonerna berättade att i perioder med mycket livsstress påverkades smärtan till det sämre.
– De sa också att förbättringen av smärtan och andra symtom förmodligen berodde på att de valt andra vägar i sin vardag, att livet lugnat ned sig och på stödjande omgivningsfaktorer. Det var otroligt individuellt, men vissa lyfte vikten av att de hade gjort förändringar i livet, som att börja träna eller ändra sin arbetssituation. De hade gjort aktiva val som gjorde att de mådde bättre idag. Andra kvinnor lyfte att vissa livssituationer som förändrats till det bättre var utanför deras kontroll, som att småbarnsåren var över. De lyfte också hur deras egna tankar om smärtan hade utvecklats över tid, och att smärtan inte tog lika mycket plats längre.
Fysisk aktivitet har visat positiva resultat för att förbättra symtom och hälsa hos den här gruppen, förklarar Sofia Juhlin, men det är svårt för individerna att öka och bibehålla en högre fysisk aktivitetsnivå över tid. I sin tredje studie med en randomiserad kontrollerad intervention ville hon därför ta reda på om stöd via en digital plattform kan göra skillnad. I den fick 139 personer med långvarig generaliserad smärta en ettårig personcentrerad hälsoplan inriktad på fysisk aktivitet. Hälften av deltagarna fick stöd till fysisk aktivitet via en e-hälsoplattform, medan den andra hälften fick ett uppföljande telefonsamtal.
Vad innehöll hälsoplanen?
– Den skrevs tillsammans med en fysioterapeut och den innehöll en plan för hur de skulle öka sin fysiska aktivitet och träning. Planen utgick från deras egna behov, resurser, hinder och önskemål, och var anpassad efter individuella besvär, berättar Sofia Juhlin.
Förändringar i symtom, hälsa och fysisk aktivitet undersöktes sex och tolv månader efter att deltagarna skapat hälsoplanen.
– Vid uppföljningen efter sex och tolv månader, där de två grupperna jämfördes, fanns det ingen fördel för det digitala stödet. Däremot sågs en liten minskning i trötthet hos dem som bara fått telefonsamtal, säger Sofia Juhlin och tillägger:
– Jag hade förväntat mig att se skillnader mellan grupperna, men det blev inga signifikanta skillnader gällande fysisk aktivitet mellan dem. Min reflektion i efterhand är att den personcentrerade hälsoplanen kan ha påverkat samtliga oavsett vilket stöd de fått under året.
I den fjärde studien tittade Sofia Juhlin på långtidseffekten av den personcentrade hälsoplanen. Uppföljningen skedde tolv månader efter interventionen i studie 3.
– De som faktiskt lyckades nå en högre fysisk aktivitetsnivå var de som redan hade goda erfarenheter av att träna. En reflektion är att personer med långvarig generaliserad smärta som inte har så positiva erfarenheter av fysisk aktivitet behöver mer stöd för att lyckas.
Hur kan fysioterapeuter använda din forskning?
– Det är viktigt att förmedla hopp, att berätta att smärtan och andra symtom kan bli bättre med tiden. Resultaten styrker också att vi ska fråga om och behandla symtom på stress och uppmärksamma stress i patientens livssituation. Tänk även på att fråga om personens tidigare upplevelser av fysisk aktivitet. Saknas positiva erfarenheter behöver vi fördela mer stödresurser till just de individerna.
Syfte:
∙ att undersöka förändringar i hälsa och upplevelser av förbättring över tid samt effekten av personcentrerad fysisk aktivitet med stöd av digital e-hälsa hos personer med långvarig generaliserad smärta samt att undersöka prediktorer för förbättring.Resultat i urval:
∙ 25 procent av personerna med långvarig generaliserad smärta förbättrades i smärta över tid. Symptom på stress och upplevd stress i livet påverkar chanserna att förbättras.
∙ det digitala e-hälsostödet visar ingen fördel i jämförelse med att få en telefonuppföljning efter att deltagarna fått den person-centrerade hälsoplanen med fysisk aktivitet.
∙ en bättre upplevelse av fysisk aktivitet vid start ökar chansen att uppnå en tillräcklig hög nivå av fysisk aktivitet för att få hälsofrämjande effekter vid långvarig generaliserad smärta.Health improvement in chronic widespread pain. Outcomes and experiences, Göteborgs universitet 2025
Lois Steen
lois.steen@fysioterapeuterna.se
