– Väldigt mycket träning sker i förväg för att förbereda hjärnan att ta emot två nya händer, säger Tobias Tandrup, chef för rehabiliteringen på Handkirurgiska kliniken på Södersjukhuset. Vi har pratat med honom om hur rehabiliteringen efter en dubbel handtransplantation går till, då en sådan nyligen skett på kliniken.
Tobias Tandrup, chef för rehabiliteringen på Handkirurgiska kliniken. Foto: Johan Adelgren,
Ett multiprofessionellt team på 40 personer har varit med för att möjliggöra en historisk dubbel handtransplantation som genomfördes på Södersjukhuset tidigare i höstas. Vi har talat med Tobias Tandrup, chef för rehabiliteringen på Handkirurgiska kliniken på Södersjukhuset, som haft och har en central roll i teamet kring patienten som fått två nya händer.
Hur funkar planeringen av en sådan här jätteinsats?
– Det är en verkligen en svårighet. När det finns en lämplig donator har man bara 24 timmar på sig att planera och genomföra uttaget och sedan genomföra transplantationen. Det kräver lång planering i förväg för att alla i den här stora personalgruppen inom kirurgi, intensivvård och rehabilitering ska veta hur allt ska gå till när det väl sker. Alla i hela kedjan ska vara synkade och kunna mobiliseras med kort varsel.
Som en del i förberedelserna före transplantationen har teamet också varit på studiebesök på andra handkirurgiska kliniker i Europa. Man har även ett tätt samarbete med Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg, som tidigare genomfört en liknande operation.
Vilken har din roll varit i det här arbetet?
– Tillsammans med en fysioterapeutkollega och två arbetsterapeuter har jag varit med från start och tränat patienten 2,5 år i förväg och håller även i träningen nu efter operationen. Det krävs extrema mängder träning både före och efter en sådan här tuff operation. Det är också viktigt att bygga ett förtroende för varandra i en rehabiliteringsprocess som ska pågå under minst sex månader upp till ett år efter operationen. Den person som ska få nya händer måste vara både mentalt och fysiskt redo.
Vilken typ av träning sker före operationen?
– Det är mycket träning som handlar om att förbereda hjärnan att ta emot två nya händer. Vi har på olika sätt tränat den muskulatur som patienten har kvar i stumparna. Det sker bland annat med att koppla elektroder till musklerna i underarmen till en virtuell hand på en skärm. Dessutom har patienten genomfört mer allmän träning för att vara i så god fysisk form som möjligt inför den långa operationen. 19 timmar är väldigt slitsamt för kroppens olika system!
Vilka är de mest komplicerade momenten i rehabiliteringen efter en handtransplantation?
– Det är väldigt känsligt med cirkulation i de nya händerna i den tidiga fasen. Därför behöver vi vara mycket noga med hur vi håller och var vi tar i händerna, så att trycket inte blir för stort. Vi vill inte på påverka cirkulationen i den tidiga fasen. Det är också speciellt att rehabilitera händer där alla strukturer – senor, nerver, kärl och skelettet – är lagade. När det gäller sydda senor vet vi att det tar tre månader innan hållfastheten är tillräckligt god. Om vi till exempel jobbar med att ta ut rörligheten, måste vi hela tiden tänka på både böj- och sträcksida. Böjer vi för mycket riskerar vi strukturer på sträcksidan, och tvärtom. Skelettet läker ännu långsammare, så man behöver vara noga med hur mycket man kan belasta det.
Hur ser träningen ut efter operationen?
– Vi tränar 6–8 timmar om dagen. Under de timmarna varvar vi olika pass inriktade på ledrörlighet och muskulatur med andra pass som handlar om att mycket försiktigt börja använda händerna i aktiviteter i dagliga livet. En sak som är annorlunda i träningsupplägget i jämförelse med en vanlig handoperation som bara berör ena handen, det är att då kan patienten assistera sin egen träning med sin friska hand, men det går ju inte när man har fått två nya händer. Det är svårt att hjälpa sig själv vid träningen. Därför tar träningen extra tid och är extra resurskrävande.
Träningen pågår 6–8 timmar per dag där pass inriktade på ledrörlighet och muskulatur varvas med pass inriktade på att försiktigt använda händerna i aktiviteter. Foto: Claes Fröhling
När får patienten börja använda sina nya händer?
– Redan efter par dagar, och det var en stor glädje när patienten efter tre dagar kunde börja aktivera fingrarnas muskler som hade sytts ihop med underarmsmusklerna. Men från att aktivera fingrarna till att utnyttja händerna i en mer krävande aktivitet är en lång resa, där vi iakttar stor försiktighet. I dag kan patienten hålla lättare föremål, som till exempel den ballong vi tränat med eller en pappersmugg med vatten. Hen kan också hålla en macka och äta den.
Tobias Tandrup betonar att en viktig del i rehabiliteringen är det nära och goda samarbetet som finns mellan arbetsterapeuter och fysioterapeuter på kliniken.
– Träningsmässigt har vi jobbat med samma saker och det är då ingen större skillnad på vad vi gör. Den enda konkreta skillnaden är att arbetsterapeuterna har specialtillverkat olika ortoser och skenor för att avlasta olika strukturer i händerna.
Hur länge pågår rehabiliteringen?
– Träningen kommer att pågå i minst 6 månaders tid, både med handledd träning tillsammans med oss och träning på egen hand. Patienten följs dessutom upp under längre tid framöver.
Har något liknande gjorts tidigare i Sverige eller världen?
– I världen har det gjorts cirka 100 handtransplantationer, och en av dem gjordes på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg 2020. Den vanligaste är dubbel handtransplantation, det är den som görs mest. Att transplantera en hand har endast gjorts i enstaka fall.
Varför är det så?
– Har patienten en fungerande hand, går det att klara sig ganska bra i vardagen, och man kan använda en protes på den amputerade sidan. Utifrån ett medicinskt perspektiv – med alla risker det innebär att genomgå operationen och sedan äta immunhämmande läkemedel resten av livet – är det också bättre att inte göra en transplantation.
Det har gått några månader sedan transplantationen gjordes. Varför väntar man med att gå ut med ett pressmeddelande?
– Man vill inte gå ut för tidigt när man gjort en transplantation av hänsyn till donatorns närstående och hänsyn till patienten och hens närstående. Man vill också veta att transplantationen har lyckats och att cirkulationen i de transplanterade händerna är god.
Kommer den här typen av transplantationer bli vanligare nu när det finns goda erfarenheter av lyckade operationer? Eller kommer det även fortsättningsvis vara något alldeles unikt?
– Snarare det senare. Dels krävs enormt mycket planering med många inblandad, dels krävs rätt patient, det är mycket som ska klaffa. Tack och lov är det inte heller så många som är dubbelamputerade och som behöver en transplantation. Samtidigt har vi nu byggt upp en organisation, där alla vet vad som krävs för att en dubbeltransplantation ska lyckas, så det öppnar självklart möjligheter för framtiden.
Vad tänker du om fysioterapeuters roll inom handkirurgin?
– Traditionellt är vi fysioterapeuter lite undangömda inom handrehabiliteringen. På grundutbildningen lärde vi oss allt ned till handleden men sedan var det ”stopp – resten är arbetsterapeutens område!” Det kändes konstigt, handen är ju en väsentlig del av kroppen. Det är synd för vår kunskap inom anatomi och biomekanik bidrar väldigt mycket. Det är såklart ett smalt område att satsa på, men vi kan verkligen göra nytta här!
Lois Steen
lois.steen@fysioterapeuterna.se
