Det har saknats forskning om hur muskelstyrka påverkas av barns ålder, mognad, hormoner och inflammatoriska markörer. I en ny avhandling levereras nya rön som kan förändra hur idrottsföreningar lägger upp träningspassen för barn och unga.
Daniel Jansson är idrottsvetare och adjunkt vid Umeå universitet. Foto: Hans Karlsson
”Idrotten i dag är orättvis för barn och ungdomar.” Det säger Daniel Jansson, disputerad idrottsvetare och adjunkt vid Umeå universitet.
– Det är stor variation hos barns och ungas fysiska förmåga i åldrar 9 till 16, ändå delas idrotten upp efter ålder. Är man född tidigt på året och även tidig i sin pubertet kan man ha enorma fördelar i sin idrott, konstaterar Daniel Jansson, som har lång erfarenhet som fystränare vid olika idrottsakademier för barn och unga.
Hans avhandling innehåller fyra delstudier. I den första kalibrerades två olika accelerometrar burna på vristen samt höfterna och utvecklades åldersspecifika gränsvärden för fysisk aktivitet hos förskolebarn. I det andra undersöktes samband mellan muskelstyrka och längd och vikt, kronologisk ålder, biologisk ålder och träningserfarenhet hos tränade prepubertala och pubertala barn.
I idrottsakademierna använder man styrketräning som komplement till lagidrotten, och i flera delstudier låg Daniel Janssons undersökande blick på barn och ungas muskelstyrka.
– Ett spännande resultat i den andra delstudien var att ett enkelt handgripstest, som tar några sekunder att göra, kan estimera den totala muskelstyrkan. Det är ganska käckt för tränare och personal i hälso- och sjukvården att man inte behöva göra tidskrävande och komplexa test i bänkpress och benpress. Att ett simpelt handstyrketest räcker är både värdefullt och magiskt!
I delarbete III undersökte han akuta effekter av ett enskilt styrketräningspass på hormoner och cytokiner hos 41 vältränade prepubertala och pubertala pojkar i åldrarna 9 till 16 år.
– Barn i prepubertal och pubertal ålder skiljer sig mycket fysiologiskt. Till exempel har prepubertala pojkar nackdelar som lägre styrka, lägre spänst och mindre muskelmassa. Men till sin fördel har prepubertala pojkar en förmåga att återhämta sig snabbt mellan idrottsaktiviteter. Kör man ett tungt krävande fysiskt arbete, blir man mindre trött under arbetet och återhämtar sig snabbare. Barn i prepubertal ålder har också mindre träningsvärk.
Var det något i resultaten som var oväntat?
– Till exempel att de pubertala barnen får ganska höga förändringar av anabola hormoner men de prepubertala får det i lägre grad. Desto mer testosteron man får, desto starkare kan man ju bli. En annan sak var också oväntat: att ett och samma träningspass gav olika fysiologisk respons beroende på barnens biologiska mognad. Träningspasset var fysiologiskt tyngre för barn i prepubertal ålder jämfört med de som var i puberteten.
Den främsta slutsatsen han drar av sin avhandling är att barnens biologiska ålder är mer relevant än deras kronologiska ålder.
– För att träningen ska fungera optimalt bör den anpassas efter barnets individuella biologiska förutsättningar och inte efter ålder. Baserat på våra resultat skulle idrottsföreningar i stället kunna börja dela upp träningen utifrån barns biologiska mognad.
Enligt Daniel Jansson mäter de stora idrottsakademierna ute i världen redan längd och vikt samt föräldrarnas längd för att räkna ut den biologiska mognaden.
– Det handlar inte om att man ska byta lag helt och hållet. Men en gång i veckan kan man individanpassa träningen så att man spelar med de som har ungefär samma biologisk mognad. De andra träningspassen behåller man den sociala miljön i laget. Det här är att ta träningen ett steg till, till något som är aningen bättre. Då behöver barnen inte möta de som är två huvuden längre. Det blir för svårt motstånd för den prepubertala – och för lätt för den pubertala.
Vilket budskap vill du ge till tränare och coacher som jobbar med barn och unga?
– Man bör ha tålamod och förstå att puberteten har stor effekt på fysisk prestation och att alla kommer in i den – och igenom den – förr eller senare. Både som tränare och som förälder ska man ha tålamod. Det är viktigt att inte pressa barn i förpuberteten att specialisera sig tidigt eller att sätta barnet på extra träningspass.
Det finns också skillnader mellan könen. Bland annat leder puberteten till ökad fettmassa hos tjejer vilket kan göra att träningen upplevs som tyngre, förklarar Daniel Jansson.
– Ett träningspass som tidigare varit lätt blir tungt. Medan killarna får prestationsfördelar i puberteten får tjejerna en mer utmanande situation.
Den här fysiska uppförsbacken kan vara ett av skälen till att tjejer i tonåren slutar idrotta.
– En avgörande faktor för att få unga att stanna kvar i idrotten är att öka kunskapen hos de aktiva, deras föräldrar och tränarna om vad det är som händer i kroppen. Kanske ska man också anpassa träningen till den fas flickorna befinner sig i, säger Daniel Jansson.
Han drar parallellen till tabut som förut fanns omkring menstruationen.
– Där har idrottsrörelsen nu en öppnare diskussion om hur prestationsförmågan påverkas.
Har du något särskilt medskick till fysioterapeuter?
– Förutom det jag redan sagt kan det vara bra att veta att den biologiska mognaden skiljer sig åt mellan tjejer och killar. Mellan 12 och 14 år brukar man vanligen vara prepubertal som kille. Tjejer mognar lite tidigare, och är ofta prepubertala mellan 10 och 12 år. Man ska därför vara försiktig när man tolkar resultat av styrketest. Följ inte bara standardprotokollet utan titta också på längd, vikt och fettfri massa – de är starka variabler för att förklara barn och ungas muskelstyrka.
Lois Steen
lois.steen@fysioterapeuterna.se
