Att göra en riktigt bra sak

Nyligen fick jag ett mejl från en mestadels nöjd Fysioterapi-läsare som reflekterat över vilka kollegor som hamnar på tidningens omslag. ”Vi har väl många duktiga yngre medarbetare som skulle kunna platsa på framsidan?! Det känns som om det behövs en föryngring.” I mitt svar bekräftade jag att det självklart finns unga kompetenta fysioterapeuter och att redaktionen vill lyfta fram yrkesprofiler i olika åldrar med erfarenheter inom vitt skilda ämnesområden. Ser man över en hel årgång blir den variationen tydlig.

I detta nummer möter vi en fysioterapeut som är relativt ny i yrket och en fysioterapeutstudent som snart tar sin examen. Den förstnämnde, Martin Krantz, jobbar på en rehabmottagning i Borås men har en sidokarriär som stand up-komiker. Han beskriver humorn som ett användbart verktyg för att skapa patientkontakt. ”Skratt är det mest effektiva sättet att få någon att trivas i ditt sällskap”, säger han. Och han bjuder även på sitt recept mot skadlig stress – att göra en bra sak varje dag – och vara nöjd med det.

På en klinisk utbildningsavdelning i Uppsala samsas studenternas skratt med allvaret i att snart axla ansvaret i självständiga vårdprofessioner. Målet för deras sista praktik är att öva upp samarbetet mellan blivande fysioterapeuter, läkare och sjuksköterskor. Fysioterapeutstudenten Emil Ljung fångar kärnan i det hela när han säger ”När man vet hur andra jobbar blir vården mer samstämmig. Den blir lite proffsigare. Folk ser ju ändå oss i sjukvården som en enhet.”

Samtidigt behöver hälso- och sjukvården klargöra vilka kompetenser som erbjuder mest patientnytta i olika sjukdomsskeden på olika vårdnivåer. En som bidrar till ökad klarhet är Karin Samsson, som forskar om fysioterapeuten som första bedömare i ortopedisk triage. Hennes forskning visar att fysioterapeutbedömningen är säker och erbjuder högre vårdkvalitet än sedvanlig vård. ”Om patienten upplever sig väl omhändertagen och att bedömaren har kompetens så verkar professionen spela mindre roll” säger hon. Resultaten visar även att patienternas förväntan är att bli tagna på allvar. Att möta upp det behovet skulle vara att göra en riktigt bra sak. Varje dag.