För många år sedan fick jag som projektledare inom strokefrågor följa med på en rundvandring för landstingspolitiker på en neurologisk klinik. Den nya korkskruvsmetoden skulle visas upp. Den går ut på att man med ett litet korkskruvsliknande instrument drar ut en propp ur ett blodkärl i hjärnan.

Det var coolt att se hur ett snabbt medicinskt ingrepp kunde förhindra bestående men för den som fått en hjärninfarkt. Och det är klart att beslutsfattarna blev storögda. Wow! Jag med. Samtidigt visste jag att majoriteten av de som får en stroke aldrig skulle bli aktuella för denna metod. ”Det är förstås viktigt med rehabilitering också”, sa neurologen som höll i uppvisningen. Och det var det enda politikerna fick höra om detta den dagen.

Tyvärr är det fortfarande svårt för hälso- och sjukvårdens rehabilitering att få den glans och uppmärksamhet den förtjänar. Ändå är det just via rehabilitering efter vanliga folksjukdomar som många medborgare får en möjlighet att återerövra funktioner, arbetsförmåga, självständighet, glädje och livskvalitet.

Exempelvis finns det evidens för att träning har flera positiva effekter för cancerpatienter under och efter behandling. Trots detta erbjuds inte cancerrehab i den utsträckning som behövs. Men det finns ljuspunkter! En av dem är Centrallasarettet Växjö, där man skapade nya träningsmöjligheter vid cancer och vann förbundets kvalitetspris – och patienternas gillande.

Det är också hoppfullt att Socialstyrelsen i en ny rapport tar itu med strokevårdens åldersfixering och vill se multidisciplinära team och en ökad strokekompetens i hela vårdkedjan. Ett annat område som förtjänar både vår eftertänksamhet och uppmärksamhet är äldre med en demenssjukdom. Vi har mött fysioterapeuten Linda Larsson som har turen att arbeta i en kommun där man satsar på demensvården.

Tänk om fler makthavare ville vandra runt i de verksamheter där de mer långsamma miraklen sker. Kanske skulle de då se storheten i rehabilitering? Förstå att en korkskruvsmetod kan vara skitcool. Men att det här är häftigare.

Tänk om fler makthavare ville vandra runt i de verksamheter där de mer långsamma miraklen sker.