STARTKONTAKTOM OSSARKIVANNONSERA
NYHETERDEBATTFORSKNINGLEDARE
NYHETER
Profilen
Klinik & praktik
Reportaget
Forskning & utbildning
Avhandlingar

Profilen

Bild
Madeleine Omma, fysioterapeut och same, ingår i nätverket.

Vårdnätverk i Jämtland Härjedalen ska förbättra samers hälsa

2017-08-14 (Text & foto: Agneta Persson)
Vårdpersonal saknar ofta kunskap om vad det innebär att leva som same. För att förbättra vården finns sedan drygt ett år ett samiskt personalnätverk i region Jämtland Härjedalen.

Nätverket består av ett tiotal personer från olika yrken inom vården i regionen, både primärvård och slutenvård. Alla är inte samer, men alla har samiskt kompetens. De vet med andra ord vad det innebär att leva som same och hur den samiska kulturen skiljer sig från den svenska. För till exempel en renskötande same har det stor betydelse om vården har kunskap om hur livet ser ut, så slipper hen ägna tid och energi åt att förklara sin livsstil. Det kan till exempel handla om att man i perioder inte är nåbar på grund av renskötsel i radioskugga, att man behöver kombinera renskötaryrket med andra yrken och att yrket är både fysiskt och psykiskt påfrestande. Så är till exempel psykisk ohälsa vanligare bland renskötande samer än övrig befolkning. Det finns också en utbredd misstro mot vården bland samer, vilket innebär att många drar sig för att söka hjälp. Har personalen kunskap om och förståelse för detta så ökar också förutsättningarna för en bättre och mer jämlik vård, och patienten riskerar inte att bli ifrågasatt.
– Det är skönt att i ett samtal kunna säga okej, du är renskötare och jag vet ungefär vad det innebär. Så behöver de inte dra hela historien kring vad det betyder. Det är ett problem att man måste förklara sin livsstil, till exempel varför det inte bara är att vara sjukskriven en stund.

Det säger Madeleine Omma, fysioterapeut i Krokom och själv same, som ingår i nätverket. Hon tycker att nätverket inte bara är viktigt för att förbättra vården och kontakten ut mot samer, utan också för personalen själv.
– För mig är det en trygghet och en tillgång att få träffa andra med samisk bakgrund. Man kan behöva försvara sig och sin kultur, både som patient och som personal. Då kan det vara skönt att stödja sig hos varandra.
– Men det viktigaste med nätverket är att personal kan få kunskap så man kan undvika problem och missförstånd. Och att man som patient inte ska behöva förklara sig. Kunskap är guld värt. Vi möter många olika kulturer nu i vården, och ju mer man kan desto lättare är det att förstå varför en person gör på ett särskilt sätt eller inte vill göra vissa saker.

Region Jämtland Härjedalen är samisk förvaltningsmyndighet enligt Lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk. Det innebär att regionen är skyldig att främja samers rätt till språk och kultur, samt att synliggöra samiskt språk och kultur. Personalnätverket inom vården är en del av detta.

Läs mer om Madeleine Omma och det samiska nätverket i Fysioterapi nr 7-17.

”Läkarna skulle kunna dela med sig lite”

2017-03-06 (Text och foto: Agneta Persson)
Läkare, ingenjörer, ekonomer och industriarbetare som tjänar bra borde stå tillbaka till förmån för lågavlönade yrkesgrupper. Det anser Aina Blom, erfaren förhandlare i Distrikt Stockholm. Vi har träffat henne för att prata lön.

När vi ses en vinterdag har lönerörelsen just rullat i gång. Det är inget som märks i Aina Bloms kalender. Än. Men dagarna brukar bli brådare ju mer april närmar sig. Den stora lönesamtalstiden. Medlemmar ringer och har frågor. Vad ska man säga? Hur ska man slipa argumenten? Vilken lön är rimlig? Längre in på våren kan svårare samtal komma. Individärenden som gör att facket måste rycka ut och hjälpa till att hitta en lösning.
– Den anställde kanske har suttit i medarbetarsamtalen och känt att den uppfyller alla lönekriterier, säger Aina. Ändå blev det bara lite i löneökning. Ibland kan vi göra en överläggning med chefen. Och så kräver vi en handlingsplan, för det går sällan att göra något direkt.
Lönesamtal och fördelning av snåla löneutrymmen är inga lätta saker. Mer till någon innebär ju mindre till någon annan. Och helt objektiva löner finns inte. Ibland tänker hon att det vore enklast om alla med samma typ av tjänst fick samma löneförhöjning och så var det bra med det. Man skulle slippa tjafsa om hundralappar hit och dit, och ingen skulle behöva bli kränkt och sänkt över att få minst. Eller, vilket faktiskt händer, ingenting alls.
– Fast jag skulle ändå säga att det är bra med en spridning. För om du jobbar mycket och lägger ner tid på att göra ett riktigt bra jobb, till skillnad från kollegan som ofta kommer för sent och inte presterar eller engagerar sig, då kanske det ska belönas?
Sedan de individuella lönerna infördes har det ändå hänt saker, säger hon. Även om det går långsamt. Fysioterapeut är fortfarande ett lågavlönat, kvinnodominerat yrke som släpar på ett ännu sämre avlönat förflutet. Men det kommer att bli bättre, tror Aina Blom. Fysioterapeuterna kommer att ta sig ur låglöneträsket - med solidarisk hjälp från dem som har mer.
– Jag tycker ju att läkarna skulle kunna dela med sig lite. Och det finns fler grupper i samhället som jag tycker kunde säga ”vi höjer upp de här kvinnolönerna nu, vi satsar på det så står vi tillbaka ett år”. Då tänker jag på ingenjörer, ekonomer och högavlönade industriarbetare. Skulle det vara för mycket begärt?

Fotnot: Läs hela intervjun med Aina Blom i nästa nummer av Fysioterapi, som kommer ut den 23 mars.

Bild

Headhuntad för att hjälpa skadedrabbat skidlandslag

2016-11-07 (Text & foto: Agneta Persson)
Marcus Bystedt från jämtländska Brunflo har bytt en solig tillvaro med golfproffs mot ett liv i snö och kyla. Han är fysioterapeuten som anställts på heltid för att få ordning på det skadedrabbade landslaget i längdskidor.

Du är headhuntad till den här posten.
Vad är det för speciellt med dig?

– Haha, det undrar jag också. Jag är väl ganska ambitiös tror jag. Resultatinriktad. Blir det inte bra så blir inte jag nöjd. Jag har stor förståelse för hur elitidrottarna tänker och känner och är själv en ganska dålig förlorare. Eller har varit, nu börjar jag bli gammal. Men jag känner igen det här med att man blir frustrerad och arg när det inte går bra.

Får du ta emot ilskan när de misslyckas?
– Här har jag klarat mig än så länge, men golfarna … där kunde jag få ta emot en del om de spelat dåligt eller hade träningsvärk. Då kunde de skylla på mig. Men ofta var det övergående, efter en halvtimme skrattade vi bägge två åt det. Det är väl så, man får vara lite teflon emellanåt. Och ibland får man fundera på om man har gjort rätt eller fel.

Du har ju varit privatkonsult åt golfproffs ute i världen. Hur var det?
– Varmt! Det jag gillade med golfen var ju killarna, jobbet med dem, själva tävlingsmomentet. En del har frågat varför jag bytte från den världen till snö och kyla. Men jag behövde dra ner på resandet. Jag bommade dotterns födelsedag tre år i rad och det kändes lite tungt. Men det är minst lika roligt här!

Vad kan du bidra med till ett skadedrabbat landslag i längskidor då?
– Jag ska jobba förebyggande med styrketräning. Gå in och pinpointa lite mer. I stället för att träna hela kroppen kan man träna vissa partier, som till exempel fotledsstabilitet och höftstyrka. Man tränar ofta mycket bål men glömmer bort höfterna. Är man en motionär som tränar två gånger i veckan behöver man kanske inte vara så noga med rörelsemönstren. Men ska man träna tusen timmar per år då blir det lite noggrannare.
Agneta Persson

Vill du läsa mer? I vårt nästa nummer berättar Marcus Bystedt om hur vägen till fysioterapin gick via sågverket i Krokom, hur han hamnade med golfproffsen i Dubai, hans korta karriär som gitarrist – och förstås om sitt fysioterapeutiska arbete med landslaget.

Bild
Elitåkaren Daniel Richardsson får ta i ordentligt under Marcus Bystedts träningspass.



Fysioterapi, Fysioterapeuterna, Box 3196, 10363 Stockholm.
Besöksadress: Vasagatan 48, 3 tr
Tel: 08-56706100

e-post: fysioterapi@fysioterapeuterna.se