Ad

Hjärnforskningen ger ny bas för insatser vid utmattning

Det är uppskattat att tidningen Fysioterapi tar upp och skriver om fysioterapeutiskt arbete med utmattning – ett växande område. Fokus i en av artiklarna i nr 7-17 var dock på metod. Därför vill vi lyfta fram ny hjärnforskning som idag ger oss möjlighet att förstå och möta stressrelaterade problem på ett fördjupat sätt. Det skriver tre fysioterapeuter på Bragée Rehab.

För bara 10–15 år sedan var det inte ovanligt att betrakta metoderna inom mental hälsa som något vid sidan av. Begreppet psykosomatik användes men någon klar och hållbar teori kring vad det egentligen innebar fanns inte. Arbetsmetoderna fungerade utmärkt, men som fysioterapeut blev man ständigt tvungen att beskriva sitt arbete med metod- och fallbeskrivningar, och använda beskrivningar som ”återknyta kontakten med kroppen” eller ”få ihop kropp och knopp”. Under tiden har hjärnforskningen formligen exploderat och det finns detaljerade beskrivningar och teorier som begripliggör processerna bakom att metoderna är verksamma. Hjärnan och det autonoma nervsystemet har kommit i centrum, utifrån ökad kunskap om hjärnans roll som styrenhet. Forskning om hjärnans plasticitet har hjälpt oss att förstå att nervceller kan återskapas med rätt fysisk aktivering och integrerande metoder som mindfulness, yoga med mera (Lazer m.fl. 2005, van der Kolk 2015).Det har också kommit fram att personer med långvariga tillstånd inom området depression, ångest, smärta och utmattning, ofta har påfrestande, stressande händelser i bagaget med autonom dysfunktion som följd. Inom primärvården anses 60–80 procent av alla patienter ha en sådan bakgrund (Nerurkar m.fl. 2013), och återställande av den autonoma självregleringen träder fram som en avgörande faktor för återhämtning.

Ganska nyligen har de interoceptiva processerna och människans förmåga till avläsning av sina kroppsliga förnimmelser, i forskningen trätt fram som en nyckelfunktion för att via hjärnan få till stånd en självreglering i det autonoma nervsystemet. Interoceptionen kan beskrivas som kroppens och de inre organens språk. Förnimmelsen av de egna inre organen är basen i våra emotionella upplevelser och känslan av själv (Damasio 2003). Emotionella förändringar påverkar i sin tur ANS, som mobiliserar för hur vi ska möta faror. De viscerala, sensoriska svaren är i centrum för vår hjärnas tolkning av den rådande situationen – och hur kommande situationer kommer att uppfattas. Detta kopplar till forskningen om vad som kallas ”predictions”. I korthet handlar det om det faktum att hjärnan hela tiden i sin grundfunktion är sysselsatt med att förbereda oss för vad den tror ska ske. (Målet är energireglering för upprätthållande av homeostasen.) I en viss situation skapas i det limbiska systemet en förutsägelse av innebörden av den inkommande sensoriska informationen, baserad på tidigare upplevelser. Om detta inte visar sig stämma, så kommer de verkliga interoceptiva signalerna att leda till att felaktiga predictions korrigeras.

Vid påfrestande och ständiga autonoma påslag, kan denna korrigerande process helt förändras. I situationer där det finns en differens mellan hjärnans predictions och de verkliga interoceptiva signalerna, kan hjärnan övergå till så kallad ”aktiv inferens”. Det betyder att hjärnan inte korrigerar sin felaktiga förutsägelse, utan istället ändrar de mottagna signalerna, för att få en överensstämmelse mellan predictions och interoception. (Barrett & Simmons 2015). EPIC, Embodied Predictive Interoception Coding är termen för denna process och man tror att okorrigerade predictions kan ha en del i smärtupplevelsen vid långvarig smärta och upprätthållandet av långvarig stress, depression och ångest, som i det här hänseendet förmedlas i samma nervbanor. Se där hur det psykosomatiska synsättet har förfinats och vidgats och vetenskapligt grundats till det som vi i vårt behandlingsarbete nu kallar för neurosomatiskt synsätt.

Flera av de metoder vi fysioterapeuter använder innebär att patienten tränar sig i att uppmärksamma och avläsa sina interoceptiva signaler. Mer specifikt kan arbetet inriktas på att bygga en inre, fysisk trygghet, ”container”, och med den som resurs också närma sig dysreglerande implicita minnen, som är sammanlänkade med sympatisk aktivering. Trygga nervnät kan då vävas in i de uppvarvande minnenas nät och låta ett mer integrerat nervnät i hjärnan kunna ta form, enligt den gamla kunskapen från Hebbs lag: Nerves that fire together, wire together (Hanson 2013).

En spännande fråga som vi kan ha med oss i utvecklingsarbetet av våra fysioterapeutiska metoder är: Hur kan vi så effektivt som möjligt skapa sensoriska förhållanden som hjälper till att reducera hjärnans vidmakthållande av felaktiga predictions? Det är glädjande att forskningen har gett oss så mycket ny förståelse av vårt arbete. Mycket kan också kan förmedlas i patientundervisning för att stärka behandlingsprocessen. Men allra först måste det landa hos oss fysioterapeuter att omvärlden har ändrats medan vi har jobbat på, och att vi nu arbetar med en helt ny möjlighet till vetenskaplig bas för våra valda interventioner.

Sofia Ödman, leg. fysioterapeut, specialist i mental hälsa
Lena Olausson, leg. fysioterapeut, under utbildning till specialist i mental hälsa
Britt Bragée, fil.dr, leg. fysioterapeut, specialist i smärta och smärtrehabilitering

Referenser:

  • Barrett & Simmons (2015). Interoceptive Predictions in the Brain. Nature Reviews. Neuroscience 16 (7), 419.
  • Damasio A (2003). Mental Self: the person within. Nature 423, 227
  • Hanson, R., (2013) Transforming the Brain Through Good Experiences. NICAMB web seminar.
  • Lazar SW, Kerr C, Wasserman R, et al. (2005). Meditation Experience is Associated with Increased Cortical Thickness. Neuroreport, 16, 1893–1897.
  • Nerurkar A, Bitton A, Davis RB, Phillips RS, Yeh G. When Physicians Counsel About Stress: Results of a National Study. JAMA Intern Med. 2013;173(1):76–77.
  • Van der Kolk B (2015) The Body Keeps the Score. Brain, mind and body in the healing of trauma New York: Penguin.
  • Här hittar du mer om neurosomatik

    1. Farb N, Daubenmier J, Price CJ, Gard T, Kerr C, Dunn BD, et al. (2015). Interoception, Contemplative Practice and Health. Front. Psychol. 6:763.
    2. Hechler T, Endres D, Thorwart A (2016). Why Harmless Sensations Might Hurt in Individuals with Chronic Pain: About Heightened Prediction and Perception of Pain in the Mind. Frontiers in Psychology. 2016;7:1638.
    3. Jensen MP, Day MA, and Miro J (2014). Neuromodulatory Treatments for Chronic Pain: Efficacy and Mechanisms. Nat Rev Neurol 10, 167–178.

Sofia Ödman

Lena Olausson

Britt Bragée

2017-12-08|DEBATT|