Att utbilda sig till specialist på fritiden avskräckte länge fysioterapeuten Michael Snällman. Men när Sörmland införde särskilda utbildningstjänster hoppade han på tåget. Nu rullar det uppmärksammade pilotprojektet in på sitt andra år.

25 procent till studier känns rimligt och räcker för det mesta, säger Michael Snällman i Gnesta. Foto: Hanna Momats Olsson

I januari 2018 införde Sörmland specialistutbildningstjänster där fysioterapeuter får utbilda sig till specialister på betald arbetstid. På tre år ska sammanlagt 15 tjänster inom primärvården tillsättas. För Michael Snällman på vårdcentralen i Gnesta var den nya tjänsteformen avgörande för att han skulle ge sig på utbildningen.
– Ända sedan jag gick grundutbildningen har jag velat bli specialist, säger han. Men det har varit för tungrott. Blivande specialister har i stort sett fått sköta allt själva, och dessutom vigt kvällar, helger och semestrar åt studier. Jag vill inte satsa hela livet på fysioterapi på det sättet. Så när de här tjänsterna kom blev jag intresserad direkt.

I praktiken fungerar det så här: Redan befintliga tjänster omvandlas till utbildningstjänster. 25 procent av arbetstiden finansieras av regionen centralt och öronmärks för studier. Exakt studieupplägg är en fråga för fysioterapeut, handledare och chef. Utbildningstjänsterna har fått stor uppmärksamhet i hela landet, och många har hört av sig med frågor både till förbundet och till Gunnel Peterson, som är verksamhetsutvecklare och projektansvarig i Sörmland. Drygt ett år in på projektet kan hon rapportera att det nya arbetssättet fungerar bra.
– Framförallt av två skäl, säger hon. Dels har vi väldigt intresserade chefer, dels är majoriteten av dem som sökt väldigt erfarna fysioterapeuter som deltar i utformandet av den nya specialistutbildningen tillsammans med Fysioterapeuterna.

Ett problem är dock tillgång på handledare. I dag finns bara Gunnel Peterson tillgänglig, vilket innebär att hon för tillfället handleder nio blivande specialister. Till årsskiftet blir de 15. Hon klarar uppdraget genom att huvudsakligen handleda i grupp.
– Vi har en strikt planering för vad som ska ingå vid de olika handledningstillfällena. Det har funkat hittills, men det är sårbart när handledningen står och faller med mig. Ska de här tjänsterna finnas kvar måste det till en förändring.
Att få handledning i grupp är inget bekymmer för Michael Snällman, som blir specialist inom området primär hälsa och sjukvård. Tvärtom.
– Jag tycker det funkar jättebra och har inte sett några nackdelar än, säger han. När vi träffas kan vi ha relevanta dialoger och ge tips till varandra. Det betyder också att vi kan göra lite större saker, som till exempel en utbildning i farmakologi med en överläkare. Det hade varit svårt att få till om jag varit ensam.

Enligt Charlotte Chruzander, hälso- och sjukvårdsstrateg på Fysioterapeuterna, är en av svårigheterna med specialistutbildningen att det saknas en utbildningsstruktur i den kliniska verksamheten, likt den som finns för specialistläkare. Det innebär bland annat att det är brist på behöriga handledare som är specialister, samt att möjliga handledare inte får loss tid för ett sådant uppdrag.
– Tills vi är där kan andra sätt vara att via kollektivavtal eller andra avtal göra det till arbetsgivarens ansvar att skapa rätt förutsättningar för den här kompetensutvecklingen, säger hon. Vi tar nu också fram förslag för bi-handledning, eller handledning på distans.

Helena Gustafsson, verksamhetschef på vårdcentralen Linden i Katrineholm, som var en av de första att välkomna specialistutbildningstjänsterna, vill också gärna se att Sörmland inrättar specialisttjänster. Det skulle inte bara innebära nya karriärvägar för specialisterna, utan också innebära att handledningen säkras upp.
– Då skulle vi göra det här till ett etablerat arbetssätt, säger hon. Vi vill ju hålla det här levande nu. Jag tror absolut både på specialistutbildningstjänsterna och specialisttjänsterna. Det finns en attraktionskraft i detta, inte bara för att locka till oss folk utifrån utan också för att kunna behålla personal.

  • Ur Fysioterapeuternas grundläggande riktlinjer för specialistutbildningstjänster:

    Utifrån verksamhetens behov bör huvudmannen komma överens med vårdgivaren om antalet specialistutbildningstjänster, inom vilka inriktningar samt de ekonomiska förutsättningarna för dessa. Under utbildningstiden har fysioterapeuten lön och anställningsvillkor enligt kollektivavtal. Specialistutbildningen är treårig och innefattar 75% klinisk tjänstgöring inom specialistområdet och 25% som är vikt åt teoretisk fördjupning, magisterutbildning, handledning, auskultationer etc.  

    Den kliniska fördjupningen syftar till att möta specialistområdets beskrivning och dess verksamhetsområde, att fysioterapeuten ska utveckla både bredd och djup inom området samt utveckla och fördjupa sina färdigheter i sitt kliniska sammanhang. Detta inom ramen för sin kliniska tjänstgöring men även genom auskultationer eller randutbildning.

    Inom ramen för anställningen ska fysioterapeuten även fördjupa sig teoretiskt via exempelvis kurser, litteraturfördjupning. Den teoretiska fördjupningen ska kopplas till och planeras utifrån specialistområdet. För att erhålla specialistkompetens så krävs en akademisk examen om lägst magister. 

    Specialistutbildningen sker under handledning. Huvudhandledaren bör vara fysioterapeut med specialistkompetens inom aktuellt specialistområde. Handledarens uppdrag är att handleda fysioterapeuten samt bedöma den professionella utvecklingen i relation till lärandemålen. En bihandledare kan vara aktuellt som stöd/komplement till huvudhandledaren.