Ad

Fler lyckas spela basket med lånestolar

I Tollare bollhall kan barn och vuxna med funktionsnedsättning träna rullstolsbasket. Klubben har varit med och planerat hallen, som är tillgänglig för alla. Och så grädden på moset: ett eget förråd med basketstolar till utlåning.

Att träna spelare som är i olika åldrar och ligger på olika nivåer är en utmaning för tränaren Robban Öberg, som siktar på att få in alla i A-laget. Foto: Gustav Gräll

En måndag kväll i Tollare bollhall i Nacka utanför Stockholm låter det så här:
– Okej, nu kör vi stopp – två tag – stopp. Och då menar jag stopp ordentligt!
Tränaren Robert ”Robban” Öberg dirigerar tio spelare i olika längd och ålder genom uppvärmning och precisionsövningar. Baskettekniken är viktig, men minst lika avgörande är rullstolskontrollen.
– Skulle det här varit en ståbasketklubb med tonåringar hade alla bara velat spela på och vinna, säger han. Men de här måste öva på att köra, stanna och bromsa – samtidigt som de ska bli bättre på basketboll.
Hallen vi befinner oss i är ovanlig. Byggd i ett plan, med rullstolsramper och duschar och toaletter som alla kan använda. Här finns inte en enda tröskel. Ett förråd fullproppat med sportstolar sänker också tröskeln in i idrotten för den som inte har en egen basketstol. Det här är resultatet av ett aktivt påverkansarbete i en kommun som har velat lyssna. För när Tollare bollhall skulle byggas bjöd kommunen in Nacka Handikappidrott att vara med redan på ritningsstadiet.
– Helt i kommunens anda med visionen om tillgänglighet för alla, säger Robban.

Det är som natt och dag mot när han själv växte upp med cerebral pares på 70- och 80-talet. Ingen tänkte på det där med tillgänglighet. Barn med funktionsnedsättning gick oftast i specialskola och sporthallarna var anpassade efter normen. Robban, som började spela rullstolsbasket som åttaåring, fick tugga i sig både trösklar och trappsteg i den träningshall som stod till buds. Ett särskilt förråd för sportstolar fanns inte på kartan. Inte ens rullstolsburna själva hade kunnat komma på behovet.
– Man spelade i samma stol som man hade i det vardagliga livet, säger Robban. De vägde 25 kilo. Pansarvagnar. Så var det också ett långsammare spel. I dag har det blivit en materialsport. Själv kör jag en handtillverkad stol av titan.
I dag finns det också mer kunskap om vilken betydelse både stol och sittande har för sporten. Kamrade hjul som skyddar fingrar och händer är en självklarhet ute på golvet. Och skyddet för fötterna som gör att man kan köra in i varandra utan att bryta tårna är givet. Att hur man sitter i stolen har en avgörande betydelse för hur man presterar på planen är också något spelare numera vet.
– Det bästa är att sitta så tajt som möjligt så man blir ett med stolen, säger Robban. Men i övrigt beror definitionen av ett bra sittande på vilken skada du har. Är du tillexempel förlamad från midjan och neråt måste du sitta lågt för att inte tappa balansen. Jag som är lång och har långa ben, och dessutom är rörlig i ryggen, kan sitta högt upp.

Det är många parametrar utöver höftbredd att ta hänsyn till för att få till ett riktigt bra sittande i basketstol. Det finns till exempel regler för hur hög stolen får vara. Och hur tjock sittdyna man får använda beror på aktuell klassningspoäng, vilket i sin tur beror på vilken funktionsnedsättning man har. Tyngden på stolen är också viktig. Titan är lättast och därmed snabbast, men också dyrast. Men tyngre material behöver inte nödvändigtvis vara sämre, säger Robban.
– Den blir lite långsammare, men någon kanske behöver en tyngre rullstol. Varje gång man tar ett tag om hjulen så flyttar man ju tyngdpunkten framåt, och i den lätta stolen kan man få ett glapp. En tyngre är mer stabil. Har man en lätt kropp kanske man tycker den lätta stolen är bättre. Men man kan också tycka mer om den tyngre stolen eftersom man sitter mer stabilt. Det är helt upp till individen.
Att låna någon annans sportstol är alltså inte någon enkel sak för den som vill nå maximal framgång på planen. Men det är den lösning som står till buds för många. Speciellt barn och unga. För en specialtillverkad stol som tål smällar är en dyr historia. Förr kunde man få en stol via landstinget, men i dag klassas sportstolarna som ett idrottsredskap – och sådant får man betala själv. Robbans titanstol gick loss på 50 000 kronor.
– Det går att komma ner till 9 000 spänn, men då får man en kvalitet som tyvärr inte håller, säger han.

Men det finns fonder att söka, och Robban försöker uppmuntra klubbens medlemmar så mycket som möjligt att göra det. Samtidigt, säger han, ska man komma ihåg att det tar lång tid att få pengarna. Och sedan ska stolen tillverkas. Beställer man en riktigt måttanpassad sportstol måste man dessutom prova den då och då under tillverkningens gång. Sammanlagt kan det gå ett och ett halvt år från det att du söker pengarna tills du sitter i stolen. Kanske inte den bästa investeringen för den som fortfarande växer. Då är det en bra idé att låna någon av de lånestolar som finns i bollhallens förråd.
– Vi har haft tur att få en del fondpengar att köpa begagnade stolar för, säger Robban. Men då är de anpassade efter de individer som har sålt dem. Det innebär att de kan vara till 70, 80 procent okej, men det räcker för att vara med och köra. Fattas det fyra, fem centimeter så får man antingen lägga dit något för att få till stabiliteten, eller så får man spänna fast sig så man sitter så bra som möjligt. Man kan också tejpa fast en pocketbok under fötterna.
Spelaren Johan Lundin vet numera skillnaden på stol och stol. Han har spelat basket i Tollare bollhall sedan han var sex. När han nyligen fyllde 13 fick han den bästa presenten: en egen basketstol.
– Jag hade ingen aning, säger han. Jag trodde aldrig jag skulle få en eftersom jag fortfarande växer. Det var en big surprise! Den har gjort jättestor skillnad. Den är mycket mer anpassad efter mig. Låne stolen var svår, jag kunde inte svänga ordentligt och fick inte lika mycket fart. Jag är otroligt mycket mer på plan nu och kör så mycket bättre. Det är på en helt annan nivå!

Den tysta träningen har övergått i en något mer ljudlig match. Det skramlar till när stolarna smäller in i varandra. Någon tippar omkull men vänder sig snabbt på mage och hivar sig med hjälp av en kamrats stol snabbt upp på hjul igen.
– Kom igen Ludde!
– Bra Sara, snyggt!
– Kom igen!
– Menvafandå!
– Lugn å fin, lugn å fin!

Skaderisken? undrar jag. Njae, idrottsskador kan du få överallt, säger Robban. En boll i huvudet, eller på ett finger. Det händer väl att någon klämmer sig i ekrarna, men då är det bara fram med lite kylsprej så ordnar det sig. Ekerskydd är inget alternativ. Det blir tyngre att köra, och sitter det lite snett blir det obalans. Kanske löper den som spelar rullstolsbasket en något större risk för skavsår, säger han, men i den här gruppen är det inga större problem.
– Visst blir man svettig under rumpan, och visst kan det hända att man får sendrag. Men då får man spänna loss och sträcka på benen, om man kan.Spelarna är mellan 9 och 60 år, och har olika funktionsnedsättningar i varierande svårighetsgrad. Det handlar om allt från ryggmärgsbråck och cerebral pares till nyförvärvade skador efter trauman. Somliga kan gå, andra inte alls. Robban själv är gångare och har inte suttit i rullstol på heltid sedan han var barn. Och Michael Karlsson, som halkade på en klippa i midsomras och skadade ryggmärgen, var till en början förlamad från halsen och nedåt men kan i dag promenera 500 meter med käpp. Han har vid det här laget provat på olika stolar och kan recensera skillnaden.
– Att sätta sig i en vanlig stol efter att ha kört i en sportstol är som att åka långtradare, säger han. Den är trögare och långsammare. Sportstolen är så mycket mer lättmanövrerad, och med den går man i närkamper. Men det är fortfarande svårt, jag är väldigt mycket nybörjare.
För två veckor sedan bytte han lånestol. Nu sitter han lite högre. Det ger honom inte bara mer kontroll över stolen utan också bättre utsikt över spelplanen och andra förutsättningar att blockera motståndarna. Visst, han siktar på A-laget. Men det bästa med den här sporten är alla härliga människor, säger han.
– Här har vi mig, Micke 32 år. Och där har vi Johan, 13 år. Och vi spelar och har kul tillsammans!

2017-06-01|REPORTAGE|