Ad

Ett bra sittande kan lyfta hela livet

– Vi fysioterapeuter är jätteduktiga på att undersöka kroppen. Det gäller bara att koppla ihop den kunskapen med sittande, säger Lotte Wemmenborn.
Hon vet att ett bra sittande kan lyfta hela livssituationen och presenterar sig ofta som en nördig sittkonsult.

Jag vet själv hur det är att vara barn och ha en kropp som inte lyder, säger Lotte Wemmenborn. Foto: Agneta Persson.

Ser hon någon som sitter illa går maskineriet i huvudet igång och spelar upp kroppens anatomi och fysiologi för hennes inre.
– När jag ska göra sittkonsultationer blir jag så totalfokuserad att jag nästan inte kan vara social, säger hon. Där är jag verkligen nördig. Min man, som också är sjukgymnast, är en riktig lekfarbror som busar och skojar när han provar ut hjälpmedel. Vi är olika där.
När vi ses är Lotte Wemmenborn på väg hem till Klockestrand vid Höga kusten efter en vecka på hjälpmedelsmässan i Göteborg. Den vita skåpbilen är full med stolar och prylar. Ett uppföljningsbesök hos en liten flicka ute på Ekerö utanför Stockholm, sedan ska det bli skönt att komma hem. Tio nätter i rad på hotell och hon längtar efter att få äta sin egen knäckemacka till frukost.
Men Lotte är van vid resor och räknar ihop ungefär 100 bortadagar per år. Som expert på avancerat sittande håller hon kurser och föredrag, ger sittkonsultationer och säljer stolar och andra hjälpmedel både i Sverige och utomlands. Mest Norge, men även i länder som Italien, Serbien och Kina. Flitigt anlitad för sina kunskaper i positionering, avancerat sittande och manuell undersökning som en del i sittanalys – och dessutom författare till två handböcker i ämnet – är hon numera säker på sina kunskaper. Men resan hit har inte varit spikrak och enligt henne själv bestått av en hel del ”gör om, gör rätt”.

Som hyfsat nybliven sjukgymnast jobbade hon inom barnhabilitering. Någon utbildning i rullstolsförskrivning hade hon inte fått, men det var inte heller något problem. Det där skötte arbetsterapeuten – tills hon en dag blev långtidssjukskriven och fick täcka upp. Vad skulle hon förskriva för rullstol?
– Hjälpmedelskonsulenten började guida mig genom att ställa rätt frågor. Hur stort barnet är, vilken sittbredd det ska vara, vad jag vill ha för länkhjul … Länkhjul? Vad är det? Ingen aning! Vadå storlek på hjul? Rygghöjd? Jag blev inkastad i ett jobb som jag inte kunde tillräckligt. Men jag hade duktiga kolleger att lära mig av. Så kanske det taggade mig mer än avskräckte.
Lotte Wemmenborn får ofta höra från fysioterapeuter och arbetsterapeuter att ”vi behöver någon slags sele” när en brukare sitter ihopsjunken i en rullstol. De frågar efter något som de tror ska lösa problemet, i stället för att beskriva problemet. Det är ju inte bristen på sele som är kruxet, säger hon. Det kan i stället vara att brukaren till exempel är hypoton och rigid, eller har bäckenet bakåttippat, inskränkt rörlighet i höfter och strama hamstrings. I stället för att först fråga sig vad man ska göra, behöver man fråga sig hur behoven ser ut och hur den här brukaren fungerar, säger Lotte.
– Vi fysioterapeuter är jätteduktiga på att undersöka kroppen. Det gäller bara att koppla ihop den kunskapen med sittande. Och då spelar det ingen roll egentligen vilken diagnos patienten har, utan det handlar om ledrörlighet och muskelfunktion.

Många fysioterapeuter vill inte befatta sig med rullstolar över huvud taget. De säger att de inte kan det där och att det är något arbetsterapeuterna får ta, säger Lotte. Och det är ju inte så konstigt att många känner så, säger hon. Alla modeller, tillbehör och inställningsmöjligheter kan förvirra vem som helst och få en att känna det som att man inte kan någonting.
– Men du behöver egentligen inte veta något om de här hjälpmedlen. Kan du i stället beskriva hur höftrörligheten fungerar, hur muskelfunktion och bålkontroll är och hur huvudkontrollen ser ut så finns det alltid någon annan som kan hjälpa till med resten. Jag har sällan träffat på en arbetsterapeut som känner sig trygg i att undersöka sådant som höftrörlighet, vilket är en förutsättning för att hitta en optimal sittposition, så där är vi fysioterapeuter jätteviktiga. Arbetar vi i team runt avancerat sittande så brukar det bli bra.
Så länge man är medveten om sina begränsningar så är det inget större problem, säger Lotte. Då ber man om hjälp från någon som kan. Det är mycket värre om man har hunnit jobba ett tag och tror att man kan, fast man i själva verket inte har tillräckligt bra koll på läget.
– Jag kan ta ett exempel, säger hon. Jag lät hundra personer som gick kurs för mig mäta min sittbredd med sin vanliga teknik. Bara 25 mätte rätt. Med rätt menar jag den sittbredd som visas om man mäter med ett skjutmått. 25 procent mätte så jag fick en för trång rullstol. 50 procent mätte så jag fick en rullstol som var en eller två storlekar för bred. Får man en för bred stol ökar risken att man hamnar snett och sitter sig in i en funktionell skolios. Man får dessutom sämre körergonomi.

Sedan ska sittdjupet mätas, men också bredden på bålen. En del människor är V-formade, med smalare höfter än bål. Oftast män. En del kvinnor är A-formade med bredare rumpa. En del är mer som H, med samma mått. En standardrullstol är antingen något A-formad eller H-formad.
– Det är inte alla som vet om det. Låt säga att du har förskrivit en stol till Kalle på ett dagcenter. Han kan gå, men inte så långt. Du har mätt sittbredden och valt en rullstol efter det, men du har inte mätt bålbredden och inte noterat att Kalle har en ganska bred bröstkorg. Så när du sätter honom i standardrullstolen får han inte plats med sin rygg och måste vrida på sig.
Det vi ser, säger hon, är att han sitter snett och vi tycker han sitter så illa i sin rullstol. Men egentligen kanske kroppen funkar helt okej, den har bara tvingats in i den positionen för att rullstolen inte passar.

Ett bra sittande kan vara skillnaden mellan allt eller inget. Flickan på Ekerö, som Lotte nu besöker innan hon kör hemåt, är ett levande exempel på det. Hon heter Tuva Larsson, är fem och ett halvt år och har den ovanliga hjärnmissbildningen Lissencephali. Mamma Malin, själv fysioterapeut, berättar om alla stolar Tuva fått som hon lika gärna kunnat vara utan. Dottern har suttit som en ostbåge i dem alla, och proffsen har talat om för Malin att hon måste acceptera att hennes dotter inte kan sitta bättre. Men Malin trodde hela tiden något annat och sökte till sist upp den erfarna barnfysioterapeuten Ulrika Myhr. ”Men så där kan hon ju inte sitta”, utbrast hon, och kopplade in Lotte Wemmenborn.
Och nu sitter Tuva Larsson med ryggen rak, huvudet upp och händerna fria. Medan hon trycker på leksaken med färgglada knappar som plingar och spelar små trudilutter observerar Lotte henne för att se om stolen behöver justeras något. Hur har det fungerat sedan de sågs sist? frågar hon Malin. Jo, inom loppet av tre veckor i den här positionen kunde Tuva släppa händerna och börja leka. Omgivningen får mer ögonkontakt med henne nu. Och fler skratt.
– Den här stolen har varit det bästa på vår resa med Tuva, säger Malin. I fem år har vi försökt få något som funkar. Nu har vi det.
– Yes! utbrister Lotte. Det är det här jag jobbar för! Så viktigt sittandet är för att hela livet ska fungera …
– Jag vet själv hur det är att vara barn och ha en kropp som inte lyder, säger Lotte.

När hon var liten drabbades hon av en avancerad bencysta. Många operationer gjorde att hon till och från under sex års tid var orörlig. Tillsammans med sin pappa byggde hon sig igenom den stillasittande tristessen. Modeller av båtar, flygplan, allt. Teknikintresset växte, och när hon var 20 år konstruerade och byggde hon en egen surfingbräda. Och senare, som fysioterapeut, har hon varit med och utvecklat olika hjälpmedel.
– Jag klarade mig utan några större bestående men från cystan, säger hon. Men någonstans där kan min känsla för att jobba med barn ha vuxit fram.
Vad som är ett bra sittande beror på personens funktion och på vilken aktivitet som ska utföras, säger Lotte. Vill man ha mycket stabilitet eller mycket rörelsefrihet? Jämför en barstol med en solstol, säger hon. Barstolen är inte så stabil, men den ger mycket rörelsefrihet att luta sig hit och dit och resa sig upp. Häller du däremot ut kroppens tyngd över solstolens stora yta har du mycket större stabilitet än på barstolen, men bara små möjligheter att röra dig. Det är dessa två grund egenskaper vi måste väga in när vi pratar om ett bra sittande, säger Lotte.
– Det kan vara jättesvårt att få till dessa i en och samma stol. Det optimala är om man kan förskriva två stolar, men det är inte alltid man får det. Så det gäller att se till vad som är viktigt för brukaren. Vilka aktiviteter ska vi ha fokus på?

Det vilande sittandet är enklast att få till, säger Lotte. En riktigt stor understödsyta för att bära upp trycket, och ju mjukare underlag desto mer kroppsyta kan tas upp. Lutar man dessutom stolen bakåt blir den som en tratt som fångar upp kroppen. Vilsamt. Ett bra aktivt sittande är däremot en helt annan utmaning. Här ska bålen fås så upprätt som möjligt. Då kan huvudet balanseras på bålen med minsta möjliga kraft, och armarna kan användas optimalt. Hur fri brukaren kan bli i bålen beror mycket på funktionen, men också på hur stabil hen kan bli från bäckenet och neråt i benen. För att bli fri i sina rörelser behövs den upprätta positionen. Kroppshållningen får inte bara fysiska konsekvenser, säger Lotte. Den får också psykologiska konsekvenser.
– Jag kommer aldrig glömma en tonårstjej med ryggmärgsskada. Hon satt lätt asymmetriskt och hopsjunket, och jag lät henne titta i spegeln. Sedan gjorde vi några sittjusteringar som gav henne en stabilare understödsyta så hon kunde sträcka upp bättre. ”Vad lång och smal jag blev”, sa hon. Och för henne var ju det viktigt!

I förskrivningsprocessen måste frågan vad målet är besvaras, säger Lotte Wemmenborn. Vilka egenskaper är viktiga? Vilka funktioner? För någon kanske det är viktigast att kunna sitta bra när man äter. För någon annan kan det vara att sitta skönt och se på teve. Eller att ha en stol man kan köra själv, eller ta med i bil.
– Det är brukaren som ska prioritera, eller de i närmiljön. Då blir det också enklare att följa upp rullstolen och se om den fungerar som det var tänkt.
Det är vanligt att brukaren inte är helt nöjd. Men det behöver inte nödvändigtvis bero på att stolen inte motsvarar de uppställda förväntningarna, säger Lotte. Tvärtom. När de viktigaste behoven funkar som de ska tänker man inte längre på dem. Då fokuserar man i stället på andra, lägre prioriterade önskemål. Då kan man behöva påminna brukaren om hur hen resonerade från början.
– Som en arbetsterapeut jag har jobbat en hel del med brukar uttrycka det: ”Jag kan inte åstadkomma både sommarskor och vinterskor i en och samma sko”. Nej, det går ju inte. Vi kan inte få in alla funktioner. Men vilka är viktigast i era liv?

2017-06-01|PROFILEN|